Vet inte alls något om livets vägar

Jag vet inte varför jag känner såhär - försöker konsentrera mig på skolan, på jobbet, på praktiken. Kan inte sova på nätterna, kan inte äta, minsta lilla tugga stannar.
Ena stunden kyrper jag ihopa o ler av glädje - nästa sekund kryper jag ihop o vill gråta.
Alla tankar jag har i mitt huvud, om man tror att man är något, sedan visar sig att så inte är fallet, eller så finns det bara en som är ens dröm eller så vet jag inget.
Jag har aldrig känt såhär.
Det är inte som jag helt plötsligt försöker gå motsattsen - det bara blev så Sofia, o faktiskt så vet du inget om hur det är.
Jag undrar vad som hade hänt om jag inte överlevt.
Vissa gånger får jag känslan att livet är underbart - andra gånger vill jag skada mig.
Jag väger det bra mot det dåliga.
Igår log jag o kunde till o med skratta, det var längesedan. Log nog lite idag med, iallfall vid ett tillfälle.
Tycker jag får sms hela tiden, måste sluta med den känslan.




Kommentarer
Postat av: Herman

Det verkar att det börjar ljusna för dig :) Du komer må bra igen det bara att hålla utt ett tag till.

Det finns saker som du själv kan göra för att må bätre. Först och främst måste du prata med någon om hur du känner dig. Om du nu inte gör det redan. Sedan försök att vara så aktiv som möjligt, gå ut med kompisar, festa osv. Du måste bryta den onda cirkeln så att du förbli glad men den känsla av nedstämdhet, depighet försvinner.


Om du behöver prata kan du alltid ringa mig. Känner du att du behöver prata med någon exempelvis mitt i natten så kan du ringa mig.

Lycka till!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0