Så är det nu...
Tänkte ge en liten uppdaterning, jag är hemma nu och har varit ett tag. Känner mig bara väldigt nere, har fått höra att jag lider av en depression sedan vill jag inte kalla allt det. Jag försvinner in i mig själv. Gömmer mig från omvärlden och det är väldigt sällan jag tittar ut. Ser vad som finns att glädjas åt. Allt är jobbigt. Orkar inte med något. Sover hela dagarna. Känner nog att jag borde lägga mig igen. Tiden går så långsamt fram och jag vill ha ljusare tider. Både ute och hos mig själv.
Visst är det min arm...
Då var man inlagd på mentalsjukhus i sluten vård. Undviker att säga exakt var.
Försökte begå självmord, misslyckades. Tog en kniv, skar mig i handleden. Gjorde nog ont, men fick mest panik när jag märkte hur blodet rann.
Tappade nog en liter blod innan ambulansen kom. Blodet bara kom upp ur huden som något mörkrött och rann till golvet. Fick åka in till sjukhuset snabbt som fan - de klassade det som jag var benägen att ta mitt liv.
Blev sydd i armen med ett antal stygn och sedan körd till mentalsjukhuset.
Känner mig lugn. Men inget vasst finns. Allt är runt. Självmordstankar i mitt huvud.
Jag har sagt att jag tänker överleva i denna värld. Men att försöka ta sitt liv - samma dag som man blir 20 känns inte bra. Jag vill inte leva som 20, mitt liv tog slut när jag slutade vara tonåring. Nu finns knappt något av mig kvar - den jag var är borta.
Alldeles för mkt har hänt i mitt liv. Minnen från förr, flera månader tillbaka, hemsöker mig nu. Alla mina tankar är negativa. Kan inte konsentrera mig ens på de enklaste saker. Vill bara få ett slut på allt.
Var så nära att lyckas i fredags....
Var så nära att inte andas idag....
Var så nära att inte finnas...
Inte existera...
Vara borta...
Information om mig
* Är helt beroende av Tegan and Sara
* Min favoritfärg är grön
Allt jag kan komma på nu jag måste vara trött, eller så har jag inget liv.
Just nu känns livet så svårt för mig...
Här tänker jag skriva
Här tänker jag skriva allt jag känner för, allt jag vill skriva, bara vara ärlig mot mig själv för ibland måste man få fram sina djupaste tankar. Jag behöver klarna upp mitt huvud. Allt som någonsin gått fel för mig och jag har stora drömmar jag vet inte vad som hindar mig från att förverkliga dem.
Jag är singel, har knappt några vänner, men drömmar har jag. Massvis.
* Jag vill resa till Italien i sommar och träffa min moldaviska vän Tanya som jag har snackat med i evigheter vid datorn. Det känns som jag börjar komma närmare henne igen och jag är så glad för det.
*Jag vill våga ringa den gravida kvinnan jag snackade med på bussen hem i lördags när jag var full. Känner henne inte, men vi var så lika ändå så olika på ett sätt. Fick hennes nummer.
*Jag vill våga mer i klassen, prata högt och visa att jag verkligen är intresserad av utbildningen.
* Jag vill komma närmare de i klassen och mer våga fråga folk om jag kan hänga med ut, för det är så jävla roligt på nattklubbar och så.
*Jag vill hitta någon som jag känner mig trygg med, någon jag kan vara mig själv med, jag vill helt enkelt bli kär, ha någon som vill stå mig nära, någon som vill lägga sin tid på mig, någon som jag vill kyssa, någon jag får kyssa, någon som är bra på att kyssas...
*Jag vill sluta oroa mig för saker, sluta få ångest, sluta ångra mig för saker så har gått fel för mig tidigare. Jag vill inte ångra något val jag gjort i livet, bara tänka att jag har fina minnen och bra erfarenheter i bagaget men det är så svårt.
Det finns säkert fler saker men detta var det första jag kom att tänka på, därför det viktigaste för mig skulle jag tro...
